söndag 3 april 2011

Ett par ord om demokrati

Befinner mig på (S) Västerbottens partidistriktskongress i helgen. Vi är närmare 200 personer som befinner oss på Medlefors folkhögskola och debatterar politik och organisation, på alla nivåer. Som alltid är det både inspirerande och engagerande, och jag imponeras återigen av mina partikamrater här i länet. Förra helgen hade vi den centrala partikongressen i Stockholm. Media svärmade som bin runt kongresshallen, och självklart var Juholt och Jämtin i fokus, som vår nyvalda ledarduo. Den allmänna bilden både hos folk i allmänhet och hos media är att våra partikongresser är de tillfällen där vi skapar politiken. Tänk vad fel man kan ha. Det är nämligen under helger som den här som politiken skapas. Egentligen ännu tidigare. Alla politiska förslag som växer fram i diskussioner i landets alla s-föreningar går sedan vidare till Arbetarekommunernas representationsskap, och därifrån går de som gemensamma eller enskilda förslag vidare till distriktskongresserna ute i länet. De motioner som bifalls här går ofta vidare till partikongresser eller till riksdagsledamöter, och det är de åsikterna och förslagen som sätter dagordningen för de politiska förslag som vi sedan diskuterar och beslutar. En del av de förslag som bifalls här kan man genomföra till praktiska beslut ganska fort, beroende på vad de gäller och vilka politiska majoriteter som finns i till exempel landstinget i länen. De förslag till politiska riktlinjer som debatteras och beslutas på ordinarie partikongresser är alltså grundat i diskussioner i den lokala partiorganisationen som har resulterat i motioner eller rådslagssynpunkter. Bilden av tjänstemannastyrda politiska organisationer, eller bilden av politiker utan verklighetsförankring som sitter och fattar beslut utan grund är inte med sanningen överensstämmande. Nu kan jag ju bara svara för vårt parti, men jag tycker det är viktigt att det kommer fram. När vi under vårarna, som är demokratins högsäsong i arbetarrörelsen, med årsmöten i alla delar av organisationen, sitter på helgerna och debatterar politiken och sätter ner fötterna i många viktiga frågor, så är det inte politiker som är så priviligerade som mig som utgör majoritet i församlingarna. Tvärtom. Här sitter mina partikamrater från länet, människor med alla möjliga olika yrken, högavlönade, lågavlönade, heltidsarbetande, deltidsarbetande, arbetslösa, pensionärer och studerande, med alla olika bagage i sina ryggsäckar, och beslutar tillsammans om hur vi vill forma vårt samhälle. Det är det som ger styrkan i vår politik, och det är här hjärtat i vår politiska folkrörelse ligger. Det är det här jag skulle vilja visa upp för alla, istället för de glassiga mediabilderna från våra pampiga centrala partikongresser. Pingat på intressant.